det är gatljusen som håller natten fångad,
som låter mörkret sjunka till marken så att
vi ska kunna köra över den i våran volvo
hur svenskt kan det bli?
natten är påkörd, platt, mörbultad och under
bildäcken ligger resterna som skorpsmulor
jag minns att jag tänker att jag är ljusen,
att jag borde vara något annat än cement och
asfalt i korsningen mellan kullgatan och storgatan
- eller som vi säger här: knullgatan och snorgatan,
men så är det ju 2008 med och vi bortskämda
snorungar som tror att världen är platt fick aldrig
någon dos av ansvar nerstoppad i vår müsli,
faktum är att vi nog aldrig ens fick någon müsli,
vi fick choco pops och frosties
*
plötsligt vaknar nerverna i kroppen,
bilen sladdar runt i den blöta asfalten
och helljusen slocknar och mamma gråter
suck, tänker jag, det är skandal när morsor
lipar bara för att de lyckats på sladd på en bil -
lärde dom sig ingenting på körskolan?
det går sekunder
atmosfären och våra andetag smälter ihop;
får glasrutorna att rinna bort som sommarregn
mamma ligger blodig med huvudet överallt,
jag undrar om det är sånt här man får se på
labben på fysiken, isåfall ser jag inte vitsen
det är inte lika ballt som utlovat
*
pappa möter mig i hallen med ett ansikte jag
saknat, de där linjerna av oro som sprider
sig som pesten i hans panna
han lägger ovant sina armar om mig,
jag tror han försöker imitera tyst gråt,
såndär man framställer på andras begravningar
- ja, mot betalning förstås
vem betalar pappa nu?
socialen kanske?
när ormslingrandet av emati har upphört
suckar jag och går in på mitt rum, stänger dörren
pappa tror att jag är upprörd och han har rätt;
vem fan ska nu ge mig skjuts när jag vill ut och åka?
*
ibland tror jag att radhus och bilbanor
bara är ett mönster - ett system
men ibland ser jag ödet
små glimtar som blodstänk i biltak
eller bromsspår i asfalt
när en stjärna föds dör en annan,
är det inte så dom säger?
fosterställningen på golvet,
var det såhär jag låg i mammas mage?
en och en halv timme innan hon tryckte
ut mig på BB i främmande händer?
*
pappa tror att kuratorn inte får betalt i onödan;
han har uppebarligen inte träffat människan
som är onekligen inkompetent och luktar kattmat
jag är säker på att hon lyssnar, säger pappa
det är ju just det
jag har inget att säga, särskilt inte en främmande
människa som ser ut som en runwayshow för
erikshjälpen second hand, och talar som om kåda
var ett ständigt inslag mellan varje samtal
barn vill inte att någon ska lyssna,
barn vill att någon ska bry sig om
tur att jag inte är ett barn, jag menar, jag har
ju växt ur det där, jag kan lämna det till
kuratorn så kan hon ta med det till sin
second hand-butik hon så villigt visar upp
*
det är svårt att sakna någon som aldrig riktigt
fanns där, som klädde sig i läkemedel och
försvann in i kvarstående kapsel;
snälla stanna där, mamma, stanna
*
det är inte lätt att förlora någon man älskar, säger du
och jag stirrar ner i mina choco pops och är uppriktigt
ledsen för att du behövt uppleva tragedin att älska någon
svenskar älskar inte, visste du inte det?
nej, säger du, och dör med din volvo
*
ingen gråter på mammas begravning,
inte ens mot betalning.