Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
alla dagar är inte hoppfulla...


Tjärlek



kan inte stava längre, inte finna ord
kan aldrig se det som en lek heller
allt jag vet är att jag är svärtan i mitt inre


stinker mörkerslem där jag rullat mig


tätar hålen i mitt hjärta också de man behöver
ser inte frammåt då min blick är mot marken
letar efter de vingslag som förut lyft mitt väsen


ensamma fjädrar bildar inga vingar trots att de är många




Fri vers av [ShadowWalker]
Läst 763 gånger och applåderad av 20 personer
Publicerad 2008-09-25 20:59



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Starka och berörande texter.
Som sätter sig djupt in.
2015-12-16

  sockerspöket
Ibland behöver man en annan själ, som andas omtanke på en för att ens trasiga vingar ska orka lyfta från marken,

blåser lite av min omtanke mot dig.

Du skriver så vackert om denna smärta och så självklart att man inte kan göra annat än att stillsamt hålla med.
2009-11-10

  LeksaksVingar
som alltid älskar jag ditt sätt du skapar och skriver på. Det har jag alltid sagt och det kommer jag för evigt stå fast vid. Applåder som alltid min VÄN!!
2009-07-31

  Miss Mod
Är det mörkret som ger dagen ljus? Kanske inte! TACK
2008-11-30

  H. Karla
Kanske kan en tröst vara att med dagens genteknik kan man (liksom man kan bygga hud från en hudcell) säkert också bygga en hel vinge från en fjäder. Jag vet inte om det finns några instruktionsböcker på temat, men det borde inte vara så mycket svårare än att få krukväxer att växa -vattna lite, ge lite kärlek, småprata lite med dem. Det tar nog lite tid, men sen kan du slänga alla de där andra fjädrarna som bara ligger och samlar damm.

Och om du nu vill ha något lite konstruktivt så tycker jag att "sirapslikt" är lite overkill. "Mörkerslem" är ett uttrycksfullt och kraftfullt ord som skulle stå mycket bättre för sig själv då man slipper snubbla på oden. Tack för en fantastisk läsning!
2008-11-29

  Micael Axelsson
Mörkt, svart som natta, vars mörker tycks suga en in i en klibbig sörja. Sörja som hotar att kväva, men man kämpar så förbannat, vilket ändå inte tycks kännas nog. Man står där, med en hög fylld av fjädrar och önskar man kunde flyga upp därifrån... men sorgligt nog saknas ännu båd limm och vingars stomme.

En text som tycks tala om för oss hur mycket som sker, och alla de nakna ord som finns där, men inte riktigt lyckas föras fram. Inte så som de än gång gjorde... känns som om det är mycket trassel-klibb-smärta grumlar och skapar ett töcken.
2008-11-11

  Della K
Jag måste också berömma sista raden...

Den är fantastisk även ensam.

Hur tung denna än är så kunde jag inte låta bli att le.

*APPLÅD*
2008-10-15

  ia VIP
de sista orden ska jag sätta som en banderoll i min själ...
otroligt smärtsamt men samtidigt ont vackert.
2008-09-25
  > Nästa text
< Föregående

[ShadowWalker]
[ShadowWalker]