Min rustning
är inte av stål
den är full med hål
där det läcker ut
och tränger in

Det ger bekymmer ibland
när känslor blåser ut
och virvlar av otyg in

Men också någon liten glädje
får då chans hos mig

Kanske ett svar
från någon som träffats
som studsar tillbaka

eller från de som vill ge
och inte bryr sig om
att dölja
vad de känner