Etsning

hur dina ögonlock är så nakna i sitt mörker

avklädda


som krossat adrenalin

viskande efter mera ljus


jag tänker på livet nu

på inbrända initialer i en livmoder


eller ett trasthuvud och en sten

man behöver inte slå

Fri vers av katt.inc
Läst 1047 gånger och applåderad av 25 personer
Utvald text
Publicerad 2008-07-25 16:10

Skriv ut
Spara som PDF

arie ja, hur etsade sig inte detta fast / en dikt med en inlevelse så stor där varje ord, dess innebörd och syftning är under beaktande och innerligt lyssnade till det liv som skymtar och pulserar där under en skiss och skissen styrka är just dess antydan och inte dess fulländning att naket stå inför en skiss är en omedelbarhet där det "fulländade illustrativa, eller det alltför många "berättandet" inte skymmer sikten utan istället öppnar dörrrar till de egna personliga landskapen att vandra på "jag tänker på livet nu på inbrända initialer i en livmoder" initialer som kanske också berättar om vår rättmättiga födslorätt att dagen och livet är en morgongåva given oss det jag tycker om hos en bild är inte dess fulländning eller den eventuella "skönhet" som också ofta är ett slags "bländverk" ett uttryck för tiden, tycke och den då för tillfället rådande smaken utan det är ändå det omaskerade och direktheten samt autenticiteten som bildar bildens levande pulsslag och ofta då "skissen" som oftast andas en sådan friskhet, oförställdhet samt direkthet kontra det s.k. färdiga mästerverket fulländningen skissen den uttalar inte en "sanning" utan den visar på sådant som kan vara sant i våra egna liv och också låter det vara upptill var och läsare/betraktare besvara/avgöra den säger inte "vad" men mera "hur" något är och det är då upptill var och en att känna efter så är det med din dikt "etsning" "hur dina ögonlock är så nakna i sitt mörker avklädda" till din dikt samt det jag ytterst ändå vill framhålla i konst och i liv i synnerhet så sammanfattat Sophus Claussen något av detta så fint med ; "rör inte min prakt den bär jag för världen men tag min hand så rör du vid mig" tack för denna så fina och "öppnade" dikt synsvagt finner ögat vägen 2008-11-24

Carola Zettergren Jag sitter andlös och saknar ord... 2008-11-02

Kristina Wallbing Jag fastnar i dikt och kommer inte loss! Du väcker något, förmedlar något som man värjer sig ifrån. Kanske det där tunna, tunna sköra som ställs inför smärtan, alldeles handfallen och utlämnad... Du skriver verkligen fantastiskt bra!! 2008-09-03

Per Teofilusson varenda rad är en enskild storhet. Jag läser dig med vidöppet fönster mot svala sensommarmörkret, med Sinatra på, med whisky i glaset. Jag är inne i vemodsbubblan, och din dikt är en av bitarna, i kväll. Även om jag någonstans kan se att slutraden vinkar om en storhet större än så. 2008-08-16

Nina Ahlzén De två sista raderna är helt outstanding! Liksom resten..Du skriver så att det dunkar i en, man håller sig i bordet, ödesmättat, och varje ord bär en speciell tyngd. Tack! 2008-07-29

Bodil Sandberg En suveränt ödesmättad text..varför ..därför att det ögonen speglar blir här (kanske de egna ögonen i spegeln) för mig ett smärtans budskap och ..se där evigt etsat suverän i sin stämning och djupa djup!!!applåder min vän!! 2008-07-29

Maria Zena Viklund det här är riktigt bra, "jag tänker på livet nu på inbrända initialer i en livmoder " jag känner hur hela livet etsar sig fast, man behöver inte slå, applåder! 2008-07-28

Trast Tänker du på mitt huvud? 2008-07-28

Melona jag tänker på livet nu, jag tänker på din dikt, dina ord, ditt vitaste mellan dina etsade svarta ord... du skriver livet, det mörkaste i det ljusa hallelujah K... tror detta är det bästa du skrivit, skulle vilja gråta till detta; och be jocke berg och co. musiksätta detta med vedsågande gitarrer, gnällande och brötande riff... 2008-07-28

Ulf Lagerholm jo, jag ville ju återkomma till denna fantastiska skapelse, en en gång slår mig tanken att varje sektion är en smårätt som har sin alldeles egen kulinariska rundning, jag dricker ett glas rött till denna, en dryck som ju texten inte talar om, men som ändå får stå med som en symbol för det sammanbundna, för en tråd med den kulören gives också, i denna ömsinta betraktelse, en mjuk ordboll är denna slinga, som studsar mellan ytterligheterna kärlek och hat 2008-07-27

Melona ännu och åter är du en etsning i mig genom skärmen, går du, kan inte säga mer, skriva mer... tack igen! 2008-07-27

Sländan Det finns inget bättre än att läsa texter som den här och ibland är det just dessa som är så svåra att finna. Du anväder orden och meningarna på ett sätt som rycker tag, smeker in och får mig att stanna upp, tänka, reflektera. Det är bra så, riktigt bra! 2008-07-26

Elin Katten Lo Ja du K. När jag läser de sista raderna... "eller ett trasthuvud och en sten man behöver inte slå" ...så spelas typ hela min barndom upp för mig. Det där att inte alltid behöva slå, fast man tänker liksom inte efter - eftersom man alltid slår. En inövad grej som är självklar, men inte självklar, men ändå självklar. Ja, du hajjar. "Inbrända initialer i en livmoder" Jag kan inte sluta att tänka på vems de där initialerna blir. Vem är där, typ "knack-knack". Jag gillar dig. Du är väldigt bra tycker jag. Det behöver jag inte knacka på och fråga för att veta. Det berättar dina ord för mig. Tack för skön dikt! E 2008-07-26

aftermath ett etsning som räcker tid instämmer i Ulf´s konklusion var rad står på egna ben med tillägget att de är förunderliga på ett sätt som triggar något jag ännu inte kan sätta fingret på stroferna lämnar mig ingen ro nu har de ätit sig in vilket betyder att du lyckats igen! 2008-07-26

Ulf Lagerholm jag återkommer till denna slipade diamant 2008-07-26

Ulf Lagerholm otroligt vacker, det som slår mig är att varje sektion i denna slinga är självbärande, står på alldeles egna ben, och har man kommit dithän, har man nått mycket långt kan i alla fall inte låta bli att lyfta; * som krossat adrenalin 2008-07-26

Lena Renman Grattis till läsvärd med denn fina dikt med många bottnar. Applåd Lena 2008-07-25

wayward - taiga "ett trasthuvud och en sten - man behöver inte slå" ja - nej - det här borde alla få läsa! 2008-07-25

Nina V A vilken ton du fått till här, helt otroligt och så väl bundet, berörande i sin etsning. Hur man känner sig innesluten eller mer snarare omsluten i en form av varmt poesivatten, hur hinnan slår an mot tinning och man blinkar sig nyskör blick. Du skriver längs sårbarheten ' ögonlock är så nakna', balansgången ' viskande efter mera ljus' och livet i sin etsning 'inbrända initialer i en livmoder'. Det sköra 'ett trasthuvud och en sten man behöver inte slå ' - Ja, så läser jag och känner hela vägen! Verkligen läsvärd är du! 2008-07-25

Melona aj aj aj... du rör mig...långt. jag kommer att komma tillbaka, många gånger... och sedan för att skriva något av vett och sans. 2008-07-25