Varm varmare

viskar rösten under

eteriska andetag

någonstans

ur torrsprickorna

där flödet fanns

fladdrar ännu spetsgardiner

innerligheten

den formbara

kroppen

när huden var mjukare

som doften av lekande

kärlek

levande

i ångorna under solen

Fri vers av Carola Zettergren
Läst 559 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2008-07-28 14:04

Skriv ut
Spara som PDF

Bodil Sandberg Här förs man varligt in i dåtid..så känns det..till en härlig plats..där Liv och Lusta haft sin boning..där kärleken sprudlat..kanske den bleknat nu eller är evigt borta..ja så anar man - suveränt vackera rader!! 2008-10-15

Don Jorgé Vackert, mjukt och följsamt språk. Mycket fint. 2008-07-30

RogerIvan Tiden må förändra kropp och miljö. Men minnet utav det som varit. Det finns ju alltid kvar. Så vackert och blodfullt köttsligt du sätter orden här. Tackar för sinnlig läsning... 2008-07-29

deb8 Otroligt sorglig i all sin skönhet. Så tror jag att ålderdomen kan kännas. Jag kan inte plocka ut någon rad som sticker ut då jag tycker varenda ord gör det och att den är suverän i sin helhet. Applåd och bokmärke*** 2008-07-29

Frederick värmen tar på en, du beskriver det så bra så! 2008-07-29

Ilona _L ...Varmast! Riktigt svettigt bra! 2008-07-28

mayhem and order oh...rackarns ungt och vackert. snyggsnyggt vännen. 2008-07-28

noname_realmind Superskönt ordat om ångorna under solen... ;)) 2008-07-28

friheten Så vacker skrievn! 2008-07-28