Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

blå blå blå, min vän

blå tassavtryck längs själen
när dess onda partier
smeks av dynor i rosa
                  närvaro

då hejdar sig himlahästen
stannar och dricker ur havet
och rosor slår ut i hans man

innan han åter tar sats
och galopperar med klapprande hovar

               in i solen

kurrande sammetsvän
hur kan dina ögon vara
               äldre än jag?

och är det jorden som nynnar?
när jag känner din varma päls
i det glödande bläckets
azursken


Fri vers av Trast
Läst 807 gånger och applåderad av 33 personer
Utvald text
Publicerad 2008-08-09 01:18



Bookmark and Share

    von ilvingen
kurrande sammetsvän
hur kan dina ögon vara
äldre än jag?

Oj vad jag tycker om detta stycke.
Sagolik poesi.

Tack för läsningen*
2009-10-08

  smintellivis
jättevacker text
gillar speciellt denna meningen;
"hur kan dina ögon vara
äldre än jag?"
2008-11-28

    ej medlem längre
riktigt bra!
2008-11-28

  katt.inc
En mjuk och fin dikt som jag tycker om. Den rör sig i fantasin och själens värld, lite sagomotiv.

"kurrande sametsvän
hur kan dina ögon vara
äldre än jag?"

en vacker ordslinga som jag faller för, liksom

"blå tassavtryck längs själen"

Hela din dikt är fin och det är egentligen dumt att plocka ut citat men vissa rader som fastnar vill jag framhäva. Tack för en fin dikt.
2008-08-12

  karenina VIP
som en mjuk våg, där känslan gungar fram och tillbaka mot att våga.
2008-08-09

  Fånga dagen
mycket vacker och len dikt :)
2008-08-09

  inutimonster
"hur kan dina ögon vara
äldre än jag?

och är det jorden som nynnar?"

rysningar. längesen sist, jag hade
nästan glömt bort hur det känns.
tack för påminnelsen
2008-08-09

  isidore
typ fulländad på ett märkligt sätt, mycket speciell
2008-08-09

    Melona
ja,

vad bra detta är
fullständigt knäckande, får nog hålla med
agnes totalt här under

applåderar!
2008-08-09

  Agnes
blå tassavtryck längs själen
när dess onda partier
smeks av dynor i rosa
närvaro

Kära nån, ett sådant anslag! Första raden är så oväntad att man bara måste vidare i texten.
Dina koloristiska betoningar är både poesi och snuddande nära pekoral - fast på ett vackert vis - och lockar nästan till fnitter. Men så ändrar texten karaktär och nyfikenheten fortsätter:
hur kan dina ögon vara äldre än jag? Det är nu jag är fast, och fortsättningen är bara såå ljuvlig...

och är det jorden som nynnar?
när jag känner din varma päls
i det glödande bläckets
azursken

Tycker om övergången mellan trolskt och vemodet, frågorna. Frågorna är lika mycket poesi som beskrivningarna. Är det jorden som nynnar... jag får gåshud av sådant! Härligt förnyande språk.
2008-08-09

  berxper
Åh...så jäkla bra!

Färgerna...hästen...himlen...solen...
Du väver ihop det helt sagolikt!

Applåd!!!
2008-08-09
  > Nästa text
< Föregående

Trast