Jag är rädd
generellt och avtrubbat
rädd för alla du
alla jag och alla sprickor
Jag är rädd men jag känner mig dum
som en idiot för att jag inte förstår
inte förstår eller kanske t.o.m. för slö att försöka
kanske är jag bara en fet, ful idiot
tom och innehållslös då
för det måste man väl vara
ett tomt skal
annars så gör världen ont
ondare med alla kanter och hårda ytor
Jag värjer mig för alla du jag ser
mitt enda skydd och min enda attack
att titta bort, agera osynlig och oseende
tänk vad jag sett osett...
Jag har alltid gillat ordet meningslös
det var hur jag identifierade livet,
mig själv och allt jag trodde jag kunde förändra
tänk att något så trivialt som ett brustet hjärta
kan leda till en sådan omfattande förändring
från liv till meningslöshet...
... i tio enkla steg
vägen till vägen ur allt tjafs
andetagens fiende
kärlek, hopp eller urslitna inälvor...
... vad är det för skillnad egentligen?

Nog nu...
det roliga är att jag alltid hoppas att ingen läser
mest för att jag är rädd att någon ska läsa in någonting
fast jag kan väl berätta det här och nu...
jag är genomskinlig och inte särskilt kreativ
... vad du ser och läser är verkligen så trivialt som det låter

/