Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Fast jag älskar det ändå


Hav och vind och total tomhet

Jag stod där, på klippan som formats av så många år av havets framfart. Jag såg ut över havet som tycktes få skrattgropar under sin lek med vinden.
Såg molnen och dess underliga formationer, som blöt och söndertrasad bomull.
Trädtopparnas nigningar, eller hur dom i vördnad böjde sina huvuden inför övermakten.

 Jag såg och jag andades kraften.

 

 

Men jag förblev tom...




Fri vers av wedquinna
Läst 487 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-07-31 08:38



Bookmark and Share


  Carl Thomas
Naturens kraft är underbar, den kan hela det mesta. MEn kanske inte ett tomt hjärta...
2008-08-13

  Larz Gustafsson VIP
Det finns ytterligare en dimension.
2008-07-31

    ej medlem längre
Känner igen detta... du fångar upplevelsen väl med din dikt... hur man får energi av storslagen natur... men ibland når det ändå inte in.. tomheten är kvar. Vad kan då fylla tomhetskänslan? Man får söka vidare..
2008-07-31

  Janis Karlsson
Havet är mäktigt - fin beskrivning av naturkrafterna!
2008-07-31
  > Nästa text
< Föregående

wedquinna
wedquinna