Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det handlar om min bortgångna fader.


Kära dagbok

Kära dagbok,
Jag tror jag börjar bli galen.
Kanske är det bara pappa som pratar.
eller är jag för upprymd av idealen.

Kära dagbok,
Min pappa snackar.
Han säger saker han aldrig sa.
Jag blir så rädd när det på min dörr knackar.

Kära dagbok,
"Tiden läker alla sår"
eller tar det flera år?
Ingen frågar i alla fall längre hur jag mår.

Kära dagbok,
Är de kanske rädda
för vad de får för svar.
För mig är vi fortfarande sorgklädda.

Kära dagbok,
Jag är nog för upprymd av idealen.
För min pappa kan ju inte prata nu.
Han är ju uppe i himmel-dalen.

Kära dagbok,
Du var min enda tröst
när pappa dog.
Men varför hör jag hans röst
Och hur kan jag fortfarande se hur han log?

Kära pappa,
Kan du inte vila i frid
som alla vill?
Kan du sluta ta upp en strid.
Fast du kan väl vara näst intill?




Fri vers av Jules Blues
Läst 543 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-08-03 00:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jules Blues
Jules Blues