Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ensam klagan



Blicken mot en nattsvart himmel
sänkt på rygg bland trädens vimmel

Känseln avtar och snötäcket under mig knastrar
Långt bort i skogen kallar någon som sin hund rastar

Nu har jag skådat livets skeende
För evigt behåller jag mänsklighetens leende

Blivit en livstid klokare i natt
Du, möt alltid fruktan med ett skratt

Ibland känner man att man behöver ensamma stunder
Att själv ligga här under himlen och naturens under

I skogen hörs nu en stilla klagan
Men mossan kväver den hemska sagan




Fri vers av P-M Lundberg
Läst 271 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-08-03 22:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

P-M Lundberg
P-M Lundberg