Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Pappa

-Jag vill vara någon annanstans, sa Du
-Jag är rädd idag...
Maktlös fick jag köra Dig, det var för sent ju,
Men det trodde inte jag

-Dröm Dig till sjön, till bryggan vår,
dit där vi låter själen komma ifatt...
tröstade jag, gned bort en tår
och höll mig krampaktigt fast i din bils ratt

Såg plågan i Din blick
Och kunde ingenting mera göra
än att ge en uppmuntrande nick,
och fortsätta köra

Väl framme såg jag Din rakaste rygg
gå sakta in genom sjukhusets dörr
Efter den dagen var jag aldrig mera trygg
och livet blev aldrig som förr

Trots att vi alla var med Dig
var den stora kampen Din egen
Det minnet bär jag alltid med mig
Hur Du rakryggad gick de svåraste stegen

Färden förde Dig bort från oss alla
som Du älskade och värnade om
Fast vi bad, hoppades och ville befalla
över Liv och Död, var det döden som kom

Jag önskar att vi kunnat tala nu
när smärtan och rädslan är borta
Allt det okända känner ju Du
där kommer vi levande till korta

-Är Du i en annan tid
Följer Du oss från Din zon
Finns där ljuset, harmonin och frid
Är det en annan dimension

Inte är Du väl ensam där, dit Du for
Jag har känt Din hjälpande hand
Ser Du barnbarnen, oss och mor
Nog finns det osynliga band

Jag känner att vi har Ditt stöd
och även om inget svar blir givet
Så tror jag inte det finns någon Död
Bara ändringar av livet

Din äldsta dotter Gittan




Fri vers av Birgitta Nordh
Läst 300 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-08-03 23:41



Bookmark and Share


  Quasimodo
Starkt och berörande till minnen och avsked !!
2008-08-04

    tdox
Fin!
2008-08-03

  Anders Nordlander VIP
Gripande text!!!!
2008-08-03
  > Nästa text
< Föregående

Birgitta Nordh