Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ack Hälsingeland du sköna

 

Slottets föruttnelseprocess hade varit i full verksamhet sedan jag var där senast för fyra år sedan. Plåttaket läckte numera som ett såll och trots att det stod hinkar överallt börjar även innertaken att falla sönder. Ett slott med torn och allt men alltså på väg att ruttna sönder helt.

 

Nu skulle vi ha fest, en slags sista festen på slottet, med traktens bönder på besök. Långbord, egenhändigt fiskad lax, nypotatis och en jäkla massa sprit.

 

Bönderna kom och hade med sig sina thai-damer för det är så det går till numera i skogarna i Hälsingland. Man gifter sig, skaffar barn, skiljer sig och skaffar sedan en dam från Thailand. Numera är det en hel liten koloni om ca 500 thai-damer i krokarna så om en försvinner behöver man inte alls åka till Thailand för att skaffa sig en ny, det är bara att åka till Iggesund eller så.

 

Thai-damerna satte sig tillrätta i ett hörn på terrassen och pratade för sig på sitt eget språk. Grabbarna söp. Jag förstod att det är så de lever sitt liv häruppe. Man träffas allihop men damerna sitter för sig själva och grabbarna super för sig. Vi söp med grabbarna, jag menar man måste ju välja och thailändska kan jag ju inte prata.

 

-Jag tycker att du är så vacker, sa han

 

-Jaha, sa jag lite förvirrat, och tänkte att om en man som jag aldrig har träffat förut säger så till en osminkad 49-årig kvinna i Helly Hansen så måste han antingen vara väldigt full eller väldigt olycklig. Han visade sig vara både ock.

 

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta nya fenomen med thai-damer i Hälsingland eller om jag tycker något alls. Bönderna skaffar sig thai och thai skaffar sig farang och om alla är lyckliga så varför bry sig? Det gör jag väl egentligen inte heller utan mer noterade detta relativt nya fenomen och detta nya sätt att leva. Sedan kanske grabbarna trots allt saknar något eller kanske någon att föra ett vettigt samtal med. Det verkade i alla fall så men vad vet jag?

 

Regnet strilade, taket läckte och det var nog sista gången jag var på det ruttnande slottet! När bussen äntligen kom tillbaka till Stockholm tänkte jag att en helg då och då är precis lagom mycket klorofyll för mig.

 

Sedan pussade jag asfalten, kramade betongen och somnade gott!

  

 

 

 




Övriga genrer av Lena Krantz VIP
Läst 292 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-08-04 11:26



Bookmark and Share


  noname_realmind
Fascinerande berättelse! Träffsäkert till max och utomordentligt välskrivet och levande!! Du prickar in de små detaljerna med laserknivens skärpa... ;))

Är detta verkligen sant - eller driver du med oss? Det här ruttnande slottet, vem bor där?? Och vad ska man tycka om allt det här? Om det är sant alltså... *smälla av eller inte smälla av, det är frågan* /-:
2008-08-28

  Hannadraken
spännande betraktelse... jag som har en asiatisk svägerska själv kan både känna igen mig och samtidigt tycka om henne för precis den hon är och veta att min bror gifte sig av kärlek och inte hämtade hem nån... men visst funderar också jag över ensamheten i ett sådant förhållande ibland. Och det gör min bror också, det vet jag.
2008-08-05

  Carola Zettergren
Underbart författat av dig...och visst kan man fundera om mänskligt märkligt omkring...
2008-08-05

  micke marin
Jaha ja där ser man hur det går till i Hälsingland.
2008-08-04

  Quasimodo
Härligt och en applåd för det inlägget här !!!
2008-08-04
  > Nästa text
< Föregående

Lena Krantz
Lena Krantz VIP