Den lilla svarta boken
Med dina tankar
Dina dikter
Var länken till en helt annan värld
Din värld
För den här världen
Var aldrig menad
För någon som du

Du var blyg och ensam
Innan boken bands
Och den billiga och välanvända bläckpennan
Blev din ständiga följeslagare

Men det var innan du visste
Att bläck faktiskt går
Att ta bort

Jag tror inte på ödet
Det har svikit mig så många gånger nu
Men en dag fanns du bara där Gabriel
Vi var ensamma tillsammans

Tvillingsjälar


Jag och du


Jag blev din skyddsängel
Och du min vapendragare
Kommer du ihåg det

Tiderna då vi lade hela världen under våra fötter

- - -

Det gör så ont i mig
Nu när du gråter
Och dina mörka tårar
Försöker gömma sig
Bakom ögonlocken
Men jag ser dem
Jag har alltid sett dem Gabriel

Det får frasen
”Allt kommer att bli bra”
Att kännas
Slentrian och svag
Upprepad och inövad

Men vilka är orden
Som läker en sargad själ
Och ett sedan länge krossat hjärta
När livet är brutalt och hänsynslöst

Du visste att hon inte älskade dig längre
Det hade aldrig behövts några ord
För det är i tystnaden
Man hör
Sanningen

Du lyckades ju glömma henne
Vända blad
Och fortsätta skriva
Men du tappade ord
Du tappade bort orden som känns
Någonstans på vägen

Och när du fann dem
Var det för sent
För du kan alltid skriva om historien
Du kan alltid se tillbaka Gabriel
Men de säger att historien
Alltid upprepar sig

Så lova mig
Snälla du
Att du aldrig glömmer

Att du bara behöver sträcka ut din hand Gabriel
För att nå stjänorna
Så att du kan fånga dem alla
En efter en
I din knutna hand

För himlen är så mycket närmare än du tror
Himlen bär du alltid med dig

Min vän

- - -

Du måste bara

Finna den igen