Jag frös mitt hjärta för alltid

Jag visste allt om Dig

men ändå

kastade jag mig

på dina kalla bröst

där

bara sten bultar


Jag fick aldrig

någonting av Dig

men ändå

öppnade jag och gav mitt hjärta

till Dig


Jag kommer aldrig mer ge

mitt hjärta

till någon


Aldrig mer smärta

Aldrig mer ...


Jag frös mitt hjärta för alltid

Fri vers av Sladjana Zubcevic
Läst 673 gånger och applåderad av 28 personer
Publicerad 2008-08-04 15:54

Skriv ut
Spara som PDF

Johan Bergstjärna Det går nog att tina upp ~ i rätt omgivning. 2008-08-08

papessa det känns hemskt att ge sitt hjärta till någon som inte kan ta emot det, kanske blir lidandet lika stort åt båda hållen, den som inte kan ta emot kärlek har nog aldrig fått någon kärlek tror jag... 2008-08-05

Ivy-Jean Vackert skrivet, smärtan känns mycket väl igen. 2008-08-05

LoVeR-PoWeR Bra skrivet, den här texten fångade mig verkligen 2008-08-04

fågel grå Så smärtsamt, så smärtsamt. 2008-08-04

Carl Thomas Oj! Stark, verkligen... vill bara värma upp hjärtat och trycka in lite hopp. 2008-08-04

Elaine.S En enorm sorg som beskrivs så utlämnande, du skriver så vackert ....om något så svårt.. 2008-08-04

Regular Wow vilken text! Och ja...tänk den som ändå kunde frysa sitt hjärta..om blott för en stund... 2008-08-04

J A Nicander Grattis!! 2008-08-04

mr cloud åh... ps. grattis till placeringen :) 2008-08-04

Fånga dagen starkt sorgligt och berörande 2008-08-04

J A Nicander Ensidighet i kärlek kan leda hjärtat till just så frusna marker.Varför leder det som oftast till att vi straffar vår egen förmåga till kärlek, för att någon missbrukade den? Smärtan och traumat är så kännbart i orden. 2008-08-04

Quasimodo Starkt och sorgligt där kärleken inte får vara och bli !!! 2008-08-04

Carola Zettergren instämmer i mogen mans kommentar till 100%!!! 2008-08-04

Havsbris jag glömde nämna hjärtat, undrar varför... hahahhahha en av de viktigaste ingredienser i kärlekens bravader... !! 2008-08-04

Havsbris Man ska älska med kroppen och själen... man ska ge allt men aldrig själen... min själ är min, den enda som gör mig att leva och kämpa på ... vackra känslor Stela, som alltid, man kan känna din sorg igen...om och om... Den dag du ser solen med själen, ska du bli lycklig!!! kram 2008-08-04

Ilona _L Sorgesam text utan hopp. Men, jag tror på att du kommer att tina upp igen! 2008-08-04

mr cloud sorgligt, tkr om slutet extra mycket ! 2008-08-04

ej medlem längre En sorglig dikt... som berör starkt .. Den gör att läsaren verkligen känner och kanske själv får upp minnen. Man vill så gärna tro att det går att förändra det kalla till något varmare... men det går sällan. 2008-08-04

anits Sorgligt men ändå så vackert skrivit kram 2008-08-04