Min unge. Kramar dig så jag känner din mjuka hud och knubbiga armar om mig. Rufsar till dig i håret och tittar in i dina ögon. Har längtat så efter att se dig. Du bubblar på stolt över dina simmärken, om vad du och brodern gjort och om dina myggbett. Du sitter i mitt knä. Vill inte släppa mig. Du har längtat du med.

Nu är det diplomutdelning. Du sätter dig tillsammans med brodern förväntansfullt. Tyst och lite spänd. Du är modig. Din bror litar på dig. Du på honom. En självklarhet. Ni hör ihop. Förbli så! Era band. Er bro. Det kommer ge er trygghet.

Brodern skrattar till på filten. Ser en bebi. Han är ingen bebi, men lillebror är, säger han på sitt egna sätt. Retas kärleksfullt. Nu sitter han i mitt knä. Mitt första längtans barn. Jag rufsar till ditt hår. Lyssnar på dina svåra ord. Gör allt för att förstå. Lyssnar med hela kroppen. Och jag förstår. Liksom jag har du saknat.

Ni är bröder. Olika. Lika.