I början av juni gav jag mig av.
Egentligen var min avfärd planerad redan i mitten av april
men det var svårt att komma sig för
komma till skott
komma iväg.

När hjulen väl börjat rulla gled bilen framåt av sig själv.
Passerade myggdungar, solskensträdgårdar och hus med röda knutar.
Jag hade inget egentligt mål
men hoppades på en sandstrand där det inte blåste för mycket.

Väntade mig inte Edens lustgård.
Jag väntade mig inte heller något som kunde mäta sig med hemma.
Platsen jag kände
utan och innan.

Jag väntade mig en strand där sanden inte var för stenig att sitta på
och solen smekte när den var framme.
Jag tog med en filt att värma mig i skuggan.
En termos och en påse godis.

I Augusti var jag till slut där.
Sanden var vass och skuggan kall.
Trots min filt.
Och jag som var så väl
förberedd.