och jag ramlar kär i alla
jag ser på stan
vi tänker så mycket. på allting och på inget särskilt.
att tjuvlyssna på folk jag inte känner
är det näst bästa jag vet. på
bussen. på
konsum. i omklädningsrummet.
nej, jag förstår inte
varför alla tjatar om växthuseffekten. jag
hade gärna velat ha lite värme.
varför är alla så
korkade?
det bästa jag vet
är när min loka päron
bubblar över
varje gång jag går på bio och
eftersom jag inte vill spilla
på mig själv måste jag
luta mig till höger eller vänster eller framåt
så att jag spiller ner
någon annan
istället
många men inte alla
säger de andra och menar
alla invandrare som
skriker hora efter deras döttrar
och som
lånade mobilen
men behöll den
men jag säger att
den du vill vara
är den du är
så andas jag också
alla djupa lungor
jag svalt
min ambition är att
skriva något med
ingen mening alls
varför inte
måla läpparna blå
kasta gatstenar mot
evigheten och
kalla det konst
vi fyller våra drömmar med
smiths med suede men
vi kommer för alltid att
sakna något
vi aldrig haft
det spelar ingen roll
att vi klär av oss nakna
för sanningen
väger alltid några kilon
för mycket
sådan är ungdomen
vi räknar
anledningar att leva
på revbenen