Jag knarkade panodil.
Igen.
Förlåt,det bara hände
och jag ville inte egentligen.
Jag hade ju så ont i magen.
Eller nä,
överallt
förutom i magen
men det lät så..
neutralt.
Jag är neutral.
Du är neutral.
Sverige är neutralt.
Fy fan.
Mamma?
Jag råkade bränna mig på armarna.
På ugnen.
Två gånger.
Eller,okey
typ fem gånger
men det var ju inte direkt
skönt.
Jo,det var det.
Förlåt,det bara hände.
Jag drack litegrann med mina
vänner igår.
Alltså,inte drack som i supa
utan mer
för kul liksom.
Bara en cider.
Eller femton.
Och så kanske jag rökte någons cigg
och
fimpade på min hand.
Men ändå.
Förlåt.
Du,mamma?
Igår,
när jag sa att jag inte älskade dig,
att du var en uppblåst
subba,
att jag hoppades att jag var
adopterad
och vräkte ur mig något om
attpåmattenharjagminsannlärtmigattminusochminusblirplusochjagmåstevaraettlysandeexempelpådet..?
Då ljög jag.
Det var meningen.
Jag menar,
du blev ju jävligt sårad.
Och det var meningen.
Förlåt.
Förlåt för att jag inte är perfekt.
Det var inte meningen.
Att bli så.
Inte perfekt, menar jag.