Det är väl bara ord
Men de fastnar
De är som blodiglar på knark
Väver sig in, stannar kvar

Drar bort tiden
Lämnar vårt rum
Visar en annan värld
Drar vår värld längs leran, och skrattar åt vår beklagliga glömska

Vi minns inget
Vi skyddas genom att lägga huvudet under ytan
Men där simmar de runt
Och ler

Det där leendet
Det är egentligen inte vackert
Det står bara på något särskilt sätt i förbindelse med vad som alltid har varit min dröm om vackert leende

Orden ler när de är som bäst

Men ord är inte barmhärtiga i deras sätt att förflytta sinnestämningen

De stövlar in
Erövrar vår sikt
Erbjuder
En annan

Vi tackar genom att använda detta unika ord
Vi förlorar alltid