Häxan går en liten sväng

sätter sig tyst ner på en bänk

Sväljer hårt ner alla sina tårar

som föddes ur ett elakt tänk

Hon kan inte hjälpa det

men plötsligt kommer alla tårar

De gömmer sig så fint i regnet

som tussilagon gör alla vårar

Några djupa andetag behövs

så klarnar tanken litegrann

Jo hon vet allt hon har att glädjas åt

men allt ljus så plötsligt försvann

Med en tanke åt ett annat håll

letar hon fram sin telefon

avvaktande tittar hon på den

att ringa nu vore väl ett hån

För liksom, vem vill höra på

när en patetisk liten häxa gråter

Häxor sägs inte göra såna saker

de är glada och bara förlåter

Men visst gråter häxor stora tårar

visst kan deras drömmar brinna

och mitt i allt detta helt mänskliga

så vill de bara få försvinna

Tänk om ändå en häxa kunde lära

hur man trollar bort sig en stund

Men det verkar inte funka alls

så hon väntar snällt på John Blund...