Uppvaknandet:

en ganska vacker godnattsång

för det ensamma barnets infödda pervoindolens

likblekheten, kylans

blodtörstiga föräldraideal sparkar undan benen

slår hakan i isen, vaknar i ett nytt skeende

som en purken grön penis, pånyttfödd

hand i hand med dadaismen

går över gatan, utan att se

blir en våt prick, hunden är snabbt där

slickar i sig det våta och beger sig med mig i sig

till sjöss, människor i båten, en oerhörd hetta

de gravida stryker med för bröstmjökens skull

mamma gick ändå tidigt hemifrån med cancern

jag har fotografierna kvar i hundens mage

kräftans bröstmjölk fotograferad

överkörd

lämnad till sjöss i ett fradgande hav