"Det här måste väl vara pappas flicka"
fick jag ofta höra som barn.... och visst
var jag lik honom till utseendet och
enligt mamma även å läshuvudets
vägnar.....men

Varför skrattade du aldrig pappa
Var du aldrig glad när jag stod och väntade 
på dig när du kom på din lättviktarmotorcykel
från jobbet och jag kan se dig framför mig i
din gröna hatt och din ljusa smärtingjacka
med skärpet hårt åtdraget i midjan
Där stod din lilla flicka och väntade och du
såg inte åt mitt håll och sa inte hej min
lilla älskling och du tog mig inte i din famn
och jag minns inte vad jag kände men jag
ser framför mig en tyst liten flicka med
nerböjt huvud som känner sig villrådig
Och senare sa mamma att det gjorde så
ont i henne att detta upprepades utan att
pappa ändrade attityd och hon kunde inte
heller förstå vad det kom sig
Inte vet jag pappa om mamma sa det till dig
men jag hoppas ju det så att du i alla fall inte
var ovetande om att jag försökte få kontakt
med dig utan att lyckas så bra

I källaren byggde du instrument efter jobbet
och jag fick vara med om jag höll tyst fast jag
aldrig gjorde det
Pappa du fattade nog aldrig att jag sökte dig
att jag ville ha kontakt med dig och se dina
ögon möta mina höra dig säga något varmt
och kärleksfullt till mig
Men det gjorde du aldrig
Det du sa var tillsägelser och inget mer
Du får ursäkta mig om jag har fel pappa men
jag kan inte minnas att du en enda gång läste
en saga för mig
Ibland satt du och spelade gitarr och kanske
sjöng du men jag var aldrig delaktig nej det
var just det pappa
Varför släppte du inte in mig i ditt liv
Jag var ditt barn och du var min pappa men
jag fick stå som en tiggare utanför dörren och
det kändes i min barnasjäl som att vara en
onöda
Kanske var det då min känsla av att vara
ivägen föddes

Ändå pappa - ändå slutade jag aldrig att
försöka nå dig
Jag gav aldrig upp
Varje lördagkväll i vårt kök när det ångade så
där hemtrevligt och doftade mat satt du och
löste korsord och sa som vanligt ingenting
Mamma packade upp varorna från affären som
handlaren kommit med i sin gröna varukorg
Det blir leverpastejsmörgås och varm choklad
och i kökssoffan ligger blå-röd-vit-rutiga kuddar
och jag blir mätt och lite trött och tar en kudde
och sätter mig i ditt knä och du säger som du
alltid gör"somna nu inte" och jag svarar som
jag brukar "nejdå pappa" och så somnar jag
gott och du fick bära in mig till sängen

Förstod du aldrig att det gjorde ont i mig
pappa - hade du inte förmåga att känna det
När jag tänker på dina föräldrar så kan jag i
viss mån förstå det och när jag tänker på din
familj så klarnar det nog lite i min hjärna
Empatibrist eller kyla det är frågan
För mig är skillnaden väsentlig

När du dog försvann min chans att bli
älskad av dig
Jag kände mig stum inuti och tror inte att
jag någonsin kände saknadssorg
Däremot kände jag starka känslor av att inte
ha en pappa som alla andra hade
Det gav mig ett utanförskap som präglade
mitt liv
Mitt hjärta brast inte av sorg när du dog
Det hade redan brustit av att du inte såg
mig
Min kärlek till dig förblev obesvarad och det
känns som om den hänger i luften
Om det var så att du älskade mig för att
man ju brukar älska sina barn så måste
du väl ha haft något skäl till att du inte
visade mig det
För mig är det viktigast av allt
Att visa dem jag älskar och tycker om att
de verkligen är omtyckta och jag som gav
dig all min barnakärlek undrar givetvis vad
det kom sig att du inte fann det viktigt att
visa mig din kärlek om den fanns

Är det inte dags att du lämnar mig en förklaring
pappa
Du får göra det på vilket sätt du vill och här är
dörren alltid öppen
Nu vet du att jag väntar på dig

Din dotter