|
|
rede av gräs, skal - rak hållning, ljus hy
taigans barrskogsfåll - närmast ett hett stämjärn
lika omgiven som obeskrivlig - tar jag dig nu i min mun
jag måste - säga dig
taiga - ditt öppna slutstycke mot min bara - bara min hals
din nästintill eviga negligés spets - ett kallt silkigt tyll
att slicka breddgraderna i
norr om stäpperna - branta kanjoner - hållen vid handen
in under risruskorna - bland de tysta djuren - ledd
vid handen - sade jag
härifrån - en vandring fullt genomförbar - går till tjukotskij
poluostrov - förbi men aldrig sedd - längs hela vägen
oräkneliga pörtens dunkla historior
som jag inte behöver - närma mig - bara manas följa - kom
vi går vidare - i stickat ylle - stövlar med pliggad sula - skaft
i fettat läder - rökluktande syror
sirlande ur stumma skorstenar - foga sig i sitt armods alla
rikedomar - aga - en del av min hängivelse - därför
är molltonen blå
längst ut på tjuktjerhalvön lägger jag käken i nävens
skälvande kupa - fingrarna mot mitt kindbens högsta
rundning - blunda och tystna
äntligen få höra sin ledsagning gny- ur sitt sargade - vita
skuldror - alldeles nytagna - mot slaktbodens timrade
gavel - den östra
Fri vers
av
wayward - taiga
Läst 920 gånger
och
applåderad av 18 personer
Publicerad 2008-08-17 09:59
|
|
|
Göran P Rödholm
Jag blir alldeles hänförd för det första av dikten, för det andra av de andras kommentarer, för det tredje av diktens förmåga att dra med sig så intressanta kommentarer. Jag läser och njuter. "Oräkneliga pörtens dunkla historior" - vilket språk! Tack.
2009-10-29
|
|
|
|
arie
jag blev helt tagen av texten
"närmast ett hett stämjärn
lika omgiven som obeskrivlig"
denna taiga har alltid fascinerat mig likväl som sandlandskapet i sahara
enkelt, allt delas i princip av endast en linje - horisontenlinjen ovan en himmel och under breder sig marken och landskapet ut i sin väldighet
alla andra störande detaljer är borta
tagen av din text blev jag av på vilket sätt du tar detta landskap i besittning, och - en verkligheten ( ett landskap) sedd genom ett temperament
det sjuder av liv
och nästintill återföder landskapet samt kanske och antyder och i det återupprättar otaliga historier som dröjer sig i pörtens dunkel och vrån
det måleriska inslaget i din berättarteknik känns som ett arv från en palett av en ikonmålare eller kanske mer som färger från en muntlig folkloristisk berättarteknik som gått i arv generation efter generation på taigan
en mustig kolorit
så nära livet och dess kanske karga livsvillkor
en brokad av vävnader, växtlighet och väderförhållanden
och endast kvar själva essens av det som är viktigt att berätta
"sirlande ur stumma skorstenar - foga sig i sitt armods alla
rikedomar - aga - en del av min hängivelse - därför
är molltonen blå"
för mig har en texten en rak hållning och då från vilket sätt den närmar sig landskapet och orden
från; "tar jag dig nu i min mun
jag måste - säga dig"
till;
"i nävens
skälvande kupa - fingrarna mot mitt kindbens högsta
rundning - blunda och tystna"
och slutet
"äntligen få höra sin ledsagning gny- ur sitt sargade - vita
skuldror"
och i denna textens resning så skaver texten hudlöst mot ett kargt liv där färger, djur och överlevnad låter sig frammanas ur dunkelt
det sjunger om Taigan och ett varmt tack för en så högst lite annorlunda läsupplevelse
med lätthet förde du även med mig på resan
2008-11-11
|
|
|
|
ej medlem längre
Wow, bra - som en en fritt
skriven novell, mycket
målande, så att jag
känner dofterna, ser
färgerna, hör.
Härliga underbara formuleringar,
rader & vildmarks/skogs-ord
som jag suger i mig, tacksamt
törstande.
Hela texten andas Karelen,
Sibirien, för mig.
2008-09-20
|
|
|
|
SportPoeten.
Vi förefaller hysa samma slags kärlek för boring platser du och jag. Läser igen.
2008-08-27
|
|
|
|
Jaqualx
Jag fascineras av det att du skapar med själva formen i uppställningen.
- - - som du använder och det väl. Man är ibland lite rädd för att använda
effekter och det med all rätt! Det kan bli förfärligt...Men här har jag återigen lärt ngt nytt.
2008-08-25
|
|
|
|
Nina V A
Nu är jag här igen, suckar och vänder alla dessa ordtuvor, förförande helt grymt jäkla underbart
2008-08-23
|
|
|
|
Nina V A
jag börjar fan lipa, det här känns, bränns och sjuder
molltonen inflätad i denna fantastiska taiga, de branta kanjonerna, den sargade ack så vidbrättade enorma och kärleken i dessa skarsteg. En fullkomlig text som ljuder i ett mångformat
jag är inte av detta virke likväl andas jag igenom dess porer, visst är det märkligt
Jag vill omslutas just häri
tack!
2008-08-22
|
|
|
|
Maria Zena Viklund
det här är bara helt enkelt ursnyggt skildrat,
"längst ut på tjuktjerhalvön lägger jag käken i nävens
skälvande kupa - fingrarna mot mitt kindbens högsta
rundning - blunda och tystna"
2008-08-22
|
|
|
|
a h de v
jag
älskar
de här geografiska skildringarna av dessa öde(?) platser
som ekar var är du? var är du? och som du svarar med girlanger av ord som aldrig blir långtråkiga.
denna text är levande, myllrande, pånyttfödande, inspirerande
2008-08-18
|
|
|
|
himlens hemlighet
ah du en fröjd du
smak, doft, bild allt - härligt - tack!
2008-08-17
|
|
|
|
Ulf Lagerholm
en härligt mustig dekokt detta, en för mig exotiskt miljö blandas med allsköns dofter och syner
allt är så tätt, textens liksom avhuggna språk triggar min varseblivning, slingan är packad med lyrisk nerv
2008-08-17
|
|
|
Nästa text
Föregående
wayward - taiga
|
