Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Dialog i mig själv med Beckett, mot slutet. Omskriven text.


Beckett

 

en man stryper

nej kryper
in i rymden

genom mannen han talar med nej
in i hans öra

nej men mannen
som ville ut

i det som inte tog slut
att man aldrig vet när det är slut

eller om det tar slut
som om något

av det högre som bara blir högre
hade fört upp ett genomskinligt

diamantaxiom i hålet
där männen föder sina barn.

bortom resten han blev våldtagen;
"existensen ÄR"

det som är är är är är är är är

det gick inte in innan
det kom ut han
blev bara svart
skrek Jag har det:

en cirkel är rund havet är blått
Och sen.

den andre mannen
eller var det den tredje eller så

han som kallades enfalden
för att han var tvungen

han visste
inte vad han skulle kalla sig

så någon sa du är en
konstig brygd

från och med nyss
är du den

semiurinerande månens afasi
det betyder vad som helst

och gör det också

det åt upp honom
att vara månen

ibland

kunde någon ha hört honom
mumla om det absoluta

en orgie




Fri vers av isidore
Läst 691 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2008-08-19 13:02



Bookmark and Share


    Trast
Det här:

"från och med nyss
är du den

semiurinerande månens afasi
det betyder vad som helst

och gör det också"

Vansinnigt roligt!
2008-08-19
  > Nästa text
< Föregående

isidore
isidore