morgonen var kvalmigt kladdig

och fullkomligt ljudlös

dagg och regn hängde kvar 

vi tog vägen över ängarna och

in i kohagen där hon får

springa lös med gladvispande svans

hon är lycklig

hon gör mig lycklig

och vi skojar om ekorren

som hon alltid letar efter

eller katten som hon försöker

hitta för att hon såg den bakom

stenen för två år sedan

kloka hundars minne varar länge

och när jag frågar henne

var korna är

kutar hon snabbt iväg

hon kan mitt språk och jag är

ganska bra på hennes

vid foten av berget

mäktighetens

stillhet

allt det här får jag låna

se det varje dag

ihop med min bästa vän

min lyckligaste morgon på länge 

inkomna från regnet

avtorkade nöjda

vet vi båda att

vi älskar varandra