Fritz-svit II
När mötet så sker i en de varmaste drömmarnas omfamning
lycksaliga;
stöter in, på
överallt; min själ, din själ i alla versioner, här som här, var som helst helheten och; cellen, vi.
Slutligen, om det måste så måste det du och jag och döden ihop.
Omfattande innesluten i en kuvös av galenskap lång tid innan tideräkningen.
Exploderar: hopplöshet, kunskap, glömska garanteras när
alltihop
går runt, runt men jag är du & du är jag.
Forfarande samma cell, alltid sneddar vilse i glömskan jag vet at vi syns där.
Vet inte vad jag tar mig till annars, förmodligen blir jag ett spöke.
När vi träffat som kvantfysikerna påstått i omloppsbana.
Då när vi funnit varandra; fått fart, fått fatt i varandra elden, åh, elden berört och rört vid varandra.
Så minns jag det mer än verkligheten jag visste redan då att minnesmålningen den skulle bli det enda som var på riktigt i mitt liv.
Ser tillbaka
Öppnar ögonen de är tårade.
Igen ett kallt ekande mörker blind, jag står blind och vill aldrig röra på mig igen.
Fri vers
av
isidore
Läst 719 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2008-08-21 19:36
|
Nästa text
Föregående isidore |