Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fritz-svit II

 

När mötet så sker i en de

varmaste drömmarnas omfamning

 

lycksaliga;

 

stöter in,

 

överallt;

min själ, din själ

i alla versioner,

här som här,

var som helst

helheten och;

cellen, vi.

 

Slutligen, om det måste så måste det

du och jag och döden ihop.

 

Omfattande innesluten

i en kuvös av galenskap

lång tid innan tideräkningen.

 

Exploderar: hopplöshet, kunskap, glömska

garanteras när

 

alltihop

 

går runt, runt

men jag är du & du är jag.

 

Forfarande samma cell, alltid

sneddar vilse i glömskan

jag vet at vi syns där.

 

Vet inte vad jag tar mig till annars,

förmodligen blir jag ett spöke.

 

När vi träffat som kvantfysikerna påstått

i omloppsbana.

 

Då när vi funnit varandra;

fått fart, fått fatt i varandra

elden, åh, elden

berört och rört vid varandra.

 

Så minns jag det mer än verkligheten

jag visste redan då att minnesmålningen

den skulle bli det enda som var på riktigt i mitt liv.

 

Ser tillbaka

 

Öppnar ögonen

de är tårade.

 

Igen ett kallt ekande mörker

blind, jag står blind

och vill aldrig röra på mig igen.

 

 

 


 

 

 




Fri vers av isidore
Läst 719 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2008-08-21 19:36



Bookmark and Share


    Sandrew
Du är så bra!
2008-10-12

  mayhem and order
Märkligt tycker jag att det är tomt på kommentarer. Du skriver mjukare än vad jagär van vid, med rundade ord och inte lika vassa kanter....blir en mer komplex känsla i texten-något jag gillar! Förstår iofs inte ett dugg vad påskafton har med saken att göra och tror det hade varit bättre utan men det är ju bara jag det!
2008-08-22
  > Nästa text
< Föregående

isidore
isidore