Du ringde idag med gråten i halsen.

Gråten fick mig att krypa ur.

Ett ögonblick som skrek in i min maktlöshet.

Jag ville ta dig hem! Krama dig! Gömma dig!
Göra dig till bara MIN!

Din pappa låter mig inte göra det.
Men värre är att han inte hör dig.
Han hör inte din upprepade förtvivlan.
Du vill vara hos honom, men inte en evighet.
Du älskar honom, men vill bo hos mig.
Du är bara fyra år och du har fått problemet
som borde vara vårt.
Du försöker beskriva hur du känner det.
Jag försöker föra din talan.

Men vi kör över dig.
…och det kör över mig.