Samtalet som alltid är samtalet
är till sin sociala natur
vi-jag, du-hon eller jag-det
(eller tvärtom)
och just därför alltid mer
än vad egna speglar
kan erbjuda ensam monolog.

Jag förstår inte vad du säger,
men jag hör att du menar.
Allt vad du påstår
– att du inte på något sätt
vill rulla nerför gatan utan kläder –
har jag inte alls förstått.