Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

nickedocka

överkompensation
kallades det
eller höst eller allvar eller sanning eller förnimmelse
det finns ett epitet på min inbillade lycka


först falska lättnaden
det där var inte jag det där var en annan nu är jag mig själv
Äntligen!
sedan faller verkligheten tillbaka i samma skåror
krossar, men ännu hårdare nu
med större kraft
den lilla tunna transparenta mur
som jag byggt upp

så svag
är jag igen
samma lilla trasiga
nickedocka

Jag kan höra mamma ropa
och känna henne slita i mitt hår

Nickenana min älskling du är i mitt våld
alltid
trodde du att jag skulle låta dig andas
utan mig som Gudomlig övermakt?




Fri vers av Arwen
Läst 473 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-08-25 15:46



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Arwen
Arwen