Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag - en hora

 

 

Jag sitter här på ålderdomshemmet. Ja, jag är ganska gammal nu. Knäna är det inget vidare med och jag har en höftprotes samt lösgom. En svart peruk täcker mitt kala huvud. Jag behöver mycket reservdelar nuförtiden. En gång var jag vacker, faktiskt. Män från hela Europa kom och ville se mig. Hrum, host, flämt. Jävla bronkit, har svårt med andningen. Inte ens Bricanylen som man andas in med en inhalator hjälper. När jag var hos sjuksköterskan häromdagen angående bronkiten, frågade hon - "vilka andningshindrande symtom kan du påvisa."

"Räcker det inte med väsandet, kanske?" Frågade jag tillbaka med en stönande utandning. Hrum, ja jag var en gång vacker men det sista tio åren i branschen var hårda. Det sista tio åren på gatan då jag tillfredställde männens lägsta begär, var inte snälla mot mig. Prostitution, eller horeri är ingen lätt utväg. Det är inte som i de gamla filmerna med schäslonger, fina madamer och champagne. Jag kallade mig för Dolores, och officiellt arbetade jag som dansös. Jag, den vilda passionerade dansösen. Jag var exotisk och jag var vacker. Vad det exotiska bestod i, undrar ni kanske? Ja, en sjungande sävlig gotländska när man utövar detta yrke, kan hos vissa anses exotiskt.

Men sedan kom dödsstöten när jag fyllde fyrtio. Efter fyrtio år fyllda kallades jag för gamla märren. Ja, det måste syfta till sängen hästen tror jag. Efter fyrtio fyllda dög jag bara till en snabbis mot väggen. Jag hade otur flera gånger då jag blev blåst på pengarna. Efter snabbisen kunde dom vifta med en femhundring framför näsan på mig och sedan slå ned mig. Idag och även då undrade jag vad som fick dessa män att ta sig sådana friheter? Jag tillhandahöll en tjänst, precis som alla andra tjänster. Skulle de ta bröd från bagaren och sedan klå upp honom för att slippa betala? Aldrig! Men ett fnask? Speciellt ett luder av den äldre och mer välanvända sorten, det var en helt annan femma. Ja, ibland på den tiden fick jag inte ens ihop en femma om dagen.

Ja, ja. Den tiden är nu förbi. Jag anmälde mig faktiskt här på ålderdomshemmet Aleris Äldrelots i Vittsjö, Skåne år 2002. Jag fick flytta in ett halvår efter en intervju med verksamhetschefen. Hon frågade vad jag hade gjort då jag var arbetsför. "Egen företagare" svarade jag. "Ja det är mycket påfrestande att vara egen företagare då ni fick så lite stöd från staten" sade hon då." Sedan frågade hon vad jag hade sysslat med i mitt företag. "Jag tillhandahöll hushållsnära tjänster" svarade jag. Ja, jag ljög ju inte.

Ja, sedan pratade vi om ditten och datten. Nu bor jag här och ingen anar att jag varit "exotisk" en gång i tiden

Det mitt liv har lärt mig är att det är lätt att lämna ut kroppen, men desto svårare att lämna ut sin själ till någon. Jag visar fortfarande upp en tuff fasad mot folk. Ja, det blir ju då mot personalen här. Men jag vet inte ifall jag kan känna något överhuvud taget, faktiskt. Jag har förträngt det där ni kallar för själen. Mitt liv går på tomgång här, med ett förkrympt inre lever jag mina dagar och levererar hårda onliners till folk som passerar. Mitt inre gapar tomt. Var det, det yttersta priset jag fick betala för att stå ut?

Jag blev faktiskt rörd en gång. Det var en ungdomspraktikant här som var utsänd från arbetsförmedlingen. Han arbetade här i 14 veckor. Vi har ju gemensam sal där vi äter vår mat, men egen lägenhet. Den här unge praktikanten minns jag fortfarande väl. Han hette Mattias och hjälpte till med att ge oss mat. Jag visade som vanligt upp en tuff attityd. Men han genomskådade mig ganska lätt. Är det så med ungdomar att dom kan det nuförtiden? Eller var han speciell, denne Mattias? I alla fall så under sista veckan han gick här. Det är nu fyra år sedan. Så gav han mig en kram den sista dagen då han skulle sluta. Det var inte så mycket bevänt med kramen. Jag menar, den var trevlig, men det var hela hans sätt att nästan vördnadsfullt behandla oss gamla. Ja, jag levde upp en tid där och kände nästan något. Jag trodde att mina känslor hade torkat bort. Jag grät hejdlöst på mitt rum efter det att han hade kramat mig.

En pojke var den första mannen som nådde fram till mig.




Prosa (Novell) av Mr Lindemann VIP
Läst 638 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2008-08-28 13:53

Författaren Mr Lindemann gick bort 2012. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share


  erkki
Klart berörande! Välskrivet. Det finns ju ett uttryck: Den lyckliga horan. Finns knappast i verkligheten, eftersom ju den äkta kärleken förmenas henne. Men jag har försökt skriva en text på det temat. Det var intressant att försöka, inte minst var det intressant när man skulle introducera kärlek i hennes liv.
2012-04-02

  Gisela Nordell
den sista raden..
endast den som är utan försvar tränger igenom
motståndarens murar..eller hur det var..
2009-05-03

    ej medlem längre
En berörande och bra text, men här tycker jag att du har slarvat lite med meningsbyggnaden och språket, vilket förstör helhetsintrycket en aning. Det gör att kvinnans berättelse inte helt igenom känns trovärdig. Jobba därför igenom texten en gång till, så att du får fullständiga meningar (med subjekt och predikat) och får bort de små skrivfelen som återfinns. (bl a "En svart peruk täcker mitt huvud kala huvud.") Ger ändå applåd för att du ändå lyckats fånga ett intressant livsöde och har en bra vinkling på slutet.
2008-08-30

  Dr Jimmy Johansson The 777
Mvg:-
2008-08-28

  Michaela Dutius
Så underbart att Mattias kom in i hennes liv så där på slutet och förgyllde en tid...
En berörande och sorglig text..som jag tycker mycket om
2008-08-28

  Ewa-Britt Nilson VIP
När den äkta kärleken
och värmen slog till och
kom, då slog den till som,
det var den hon saknat
alltid, och då tänkt, om...
2008-08-28

    sunnanvind
Oerhört smärtsam text där du låter mig blicka in i en gammal kvinnas historia och tankar..samt nuvarande liv...mycket bra och välskrivet!
Speciellt de sista raderna *tog*...Applåd!
En pojke var den första mannen som nådde fram till mig.
2008-08-28

  Cris
alla är vi människor..

bra text..
2008-08-28
  > Nästa text
< Föregående

Mr Lindemann
Mr Lindemann VIP