Morgondimman smyger in längst sjöboden. Daggen på sjögräset, lämnar våta spår efter sig. En tärna sveper över skyn och hälsar morgonen välkommen. Sjöbris från havet når stranden och sveper bort dimman i ett andetag.

 Själv så sitter jag här i en vilstol framför en av sjöbodarna.  Skapade jag en lyrisk stämning i inledningen? Jag gjorde ett försök i alla fall. I att skriva stämningsfullt och poetiskt.

Jag skriver ett öppet brev till er poeter, diktare och skribenter. Ni har orden som främsta uttrycksmedel i ert skapande. Det har  även jag som politiker. Som politiker använder jag ord, som främsta brukmedel i att försöka övertyga väljare och mina egna partikamrater.  I någon fråga som  betyder mycket för mig. Skillnaden består i att ni klär det som berör ert inre, med ord. Medan jag i ord försöker praktisera det mitt parti står för i ideologiskt hänseende och i värderingshänseende. Jag trodde ett tag att det var så. Då jag var ny i mitt parti och relativt oerfaren av det politiska livet. Nu då jag är förtroendevald  politiker och sitter i en av det 16 utskotten för mitt parti, vet jag att jag hade fel.

 Det jag en gång trodde på att mitt parti stod för, blir inte representerad här av mig i det sociala utskottet. Istället blir det överenskommelser gjorda av mina partikamrater högre upp, som jag tvingas följa. Även regeringsberedningen i frågor som rör sociala utskottet, innan förslagen läggs på riksdagens bord. Skall beaktas. Det är en fördröjningsteknik, som gör att jag känner mig frustrerad, att inte göra det jag är ämnad till att göra här i utskottet. Det hela verkar vara ett politiskt spel, än att vi i utskottet sysslar med det frågor som berör oss.

Ja, jag är enkelriktad i mitt politiska intresse. Jag kan inte fördjupa mig i andra frågor än just det sociala. En gång som ung och grön riksdagsman, drömde jag om en bättre värld, och kände på mig att just jag skulle kunna ändra på den, i alla fall en del av den. Den delen av världen som ligger i Sverige.Min dröm låter sig inte längre förverkligas, verkar det som. Tack vare att världen inte låter sig förändras av ideella drömmare som jag. Världen förändras inte mycket alls. På grund av att det flesta politkerna är hårdföra  och pragmatiskt sluga,  som anpassar sin politik till den hårda verkligheten.

Jag när fortfarande samma dröm om att kunna förändra en del av världen. Men nu relaterar jag drömmen till mig själv. Drömmen är inte längre storslagen. Att kunna ändra en del av världen, blir nu till att kunna förändra mig själv i den.

Jag kan uttrycka min dröm nu, i att uttrycka och sätta ord på vad jag egentligen tycker är vackert i mig och med Sverige.

En mås lyfter upp mot skyn, når med vingen en del av himlavalvet. Solen skimrar mot havets loja rörelser. I blänket ser jag måsen dyka mot havets skimmer.

Det är vackert. Någonstans i universum har det nog en mening