Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag i Irak

 

Jag heter Sayyid och jag kommer från en liten by i Irak. Vad byn heter spelar ingen roll, då det är en gudsförgäten håla. Ingen utomstående med någon självaktning söker sig till byn frivilligt. Inte ens amerikanarna som har invaderat stora delar av Irak, har brytt sig om att invadera våran by. Det känns lite konstigt. Känns som vi i byn inte spelar någon större roll i världens ögon. Men det beror förstås vem som tittar genom världens ögon.

 Vår lilla by ligger bredvid öknen och den är mycket dammig. Elektriciteten kom först för fem år sedan. Jag bor i ett hus som inte har rinnande vatten. Där bor jag med min yngre syster Jasmine och mina föräldrar. Jag måste här även tillägga att jag är en rätt så timid person. När jag var yngre så retade min syster Jasmine mig ofta för den saken. Hon ville provocera fram en reaktion från mig. Att jag skulle reagera på hennes utfall, och inte vara så passiv. I skolan slogs jag aldrig med det andra pojkarna. Det försökte få igång mig genom olika tjuvnyp, men då jag aldrig tog åt mig. slutade de ganska snabbt.  

Min bästa vän Hassan har gått med i en grupp som saboterar för amerikanarna. Innan Hassan lämnade byn så sade han till mig något som jag fortfarande kommer ihåg. "Amerikanarna vet ingenting om våra seder, drömmar eller böner. Framförallt vet de inte att vi har någonting att brås på, att vårt minne är ofördärvat och våra val berättigade. Vad vet de om Mesopotamien, detta sagolika Irak som de förtrampar med sina vidriga marschkängor. Den delen av historien ser de aldrig. Det enda det vill åt är vår olja. "

Det jag tänkte berätta är inget att jubla över. Det är en tråkig historia. Men i den historien har jag nu hamnat i.  Min pappa är lätt invalidiserad på grund av ett splitter i benet. Det fick han i kriget mot Iran. Efter kriget har han inte haft något riktigt arbete. I början visste jag inte riktigt vad jag skulle tro då amerikanarna invaderade Irak. Jag gick till byälsten Hamid. Hamid sade att Saddam är en ond byracka, men han är vår byracka. Det jag kan förstå av dom orden är att Saddam alltså är vårt problem och inte amerikanarnas. Då jag inte riktigt var nöjd med hans svar, försökte jag ta mig till staden Al Hi-lah som ligger en färdväg härifrån. Jag ville träffa imamen där. Jag försökte med bussen, men bussen som kör den sträckan har gått sönder. Taxichauffören som jag känner väl, sade att han inte hade tid att ta mig dit, då han förbereder ett bröllop åt sin yngsta dotter.

I alla fall fick jag låna hans bil. Jag tog med mig lite pengar. Många flyktingar mötte jag på vägen. Amerikanska avspärrningar, där jag fick visa upp min identitetshandlingar. Dom verkade stirriga och nervösa då jag inte kunde svara på deras språk.

Väl inne i staden så gick jag omkring lite planlöst. Jag visste inte riktigt hur jag skulle få tag i imamen. När det blev mörkt satt jag på en bänk på ett torg som verkade skumt. Bredvid låg en biltvätt som var ett tillhåll för allehanda otrevliga typer, utsparkade av både änglar och demoner. En hop dödfulla uteliggare, svepta i trasor, gatpojkar som sniffade lim, fallna kvinnor som satt under träden och tiggde med spädbarn i knät.

I ögonvrån såg jag tre pojkar i trasor som närmade mig där jag satt.
- Vad vill ni? frågade jag dem, då de satte sig bredvid mig på bänken
- Vi har väl rätt at få vila oss, gläfste en av pojkarna. Skaftet av en kniv stack fram ur fickan. Fylld av onda aningar reste jag på mig och gick. Jag försökte gå på de upplysta gatorna i staden. Några gränder därifån så dök de upp ur skuggorna och kastade sig över mig. Jag slogs medvetslös. Sedan när jag vaknade upp, så var det i något som verkade vara ett skjul. Där böjde sig en kvinna över mig. Jag kände igen henne som en av dem som förut bjöd ut sig. Jag hade bara en tanke i huvudet och det var att komma till imamen. Jag frågade kvinnan ifall hon visste var jag kunde hitta honom.
- Varför vill du det, frågade hon?
- Ja, jag vill få en förklaring till hur jag skall ställa mig till att amerikanarna är här.
-  Hörudu, en gång var jag en bildad kvinna. Jag hade en man som jag älskade. Barn som höll av mig. Men ett skall jag säga dig. Amerikanarna är inte här av kristlig barmhärtighet. De är affärsmän, de förhandlar med oss som om avtal. Igår var det mat och olja. Idag är det olja mot Saddam. Jag tänkte så, nu har jag en till tankegång att ta tillvara. Kvinnan sade att jag fick övernatta i skjulet tillsammans med henne och hennes olyckssystrar. Dagen efter skulle hon visa mig var Imamen bodde.

Nästa dag följde jag vägbeskrivningen och nådde till imamens bostad alldeles utsvulten och smutsig och utan pengar, för pengarna hade pojkarna som överföll mig tagit. Utanför sin bostad, tog imamen emot mig. Jag ursäktade mig över mitt tillstånd. Då tog imamen fram ett alldeles färskt fikon ur fickan och tvättade det noga i en kopp vatten. Sedan delade han det framför mig. Det fina fikonet kryllade av mask. Imamen sade
- Det är inte frågan om att tvätta kroppen utan själen, yngling. Om du är rutten invärtes kan inga floder eller världshav rena dig.
- Du imam som verkar vara så vis, hur skall jag ställa mig mot de soldater som invaderat vårat land?
- Se dem som gräshoppor som tar till sig av den färska grödan. Efter dess framfart så växer ny gröda upp.

Jag tackade imamen och gick därifrån. Jag tyckte inte jag blivit klokare i frågan om amerikanarna. Hur skulle jag nu återvända hem igen? Utsvulten som jag var och utan pengar till bensin? Det enda jag kunde minnas nu var mina fars ord. "Hoppet närs i liv, tron ger livet mening, i kärlek finns vi."

Men jag kan inte hysa någon kärlek till amerikanarna

 




Prosa (Novell) av Mr Lindemann VIP
Läst 555 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-08-27 19:46

Författaren Mr Lindemann gick bort 2012. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share


  Gisela Nordell
"vår byracka..."
jag viker mig dubbel..
fallna kvinnor med spädbarn
ha ha ha vad hemskt!
2009-05-03

  friheten
Bra skriven
2009-03-07

  Tellus Fortuna
Ibland är det som man varken vill höra eller se...verkligheten.
2008-08-28

  Ewa-Britt Nilson VIP
Gudsförgäten plats=
utan vatten och elek-
tricitet! USA skulle inte
ha gått in i Irak, det är
så, det är oljan det
handlar om, inget annat...
Rätt och intressant
skrivet och beskrivet...
2008-08-27
  > Nästa text
< Föregående

Mr Lindemann
Mr Lindemann VIP