färden genom ditt mörker
en gnistrande och svindlande resa

först hissad till himlens stjärnor

i känslor av sprakande tomtebloss
lyfter från marken och svävar fritt
andas fnitter och vita stenar
symbiosens dans till kärlekens toner
men luften kramas långsamt ur
verkligheten äter lystet hjärtan
andningen upphör och tiden står still

sedan nedslängd i ovigd jord

ljuset sticker sylvasst i ögonen
det har visst blivit morgon nu