Jag har ett "virus" i mitt väsen,
inplanterat någon gång i urtiden.
Det får mej att anta en roll som inte är jag.


Denna rollfigurs mönster är inte sunda.
I dess våld blir jag en överdriven diplomat, en överslätare
av problem. Jag förtränger det som inte går att förtränga.
Jag är till lags, spelar med i det sociala konventionella spelet
tills jag inte känner någonting längre.
Tills jag sätter mej ner och skriver denna text.
Dessa gamla förömjukande dåliga vanor gör mej svag.
Jag blir som stålmannen utsatt för grön kryptonit.


"Svårt att vänja sej med sej själv, svårt att vänja sej
av med sej själv" ~ sa Ekelöf, och han hade helt rätt.
Jag måste göra någonting åt detta! Kan inte leva så.