Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Här kommer ytterligare en av mina äldsta dikter i repris...


SENHÖST

SENHÖST

Den ljusare årstiden är nu förbi,
snabbt mörkret sig sänker, ger många fobi.
Löven har fällts, både bruna och röda,
de virvlar i vinden, så torra och spröda.

Lövträdens grenar kalt spretar mot skyn
och vinden känns kylig, den biter i hyn.
Skogsstigen täcks nu av regnvåta löv
och höststormen ryter, man blir näsan döv.

Men när mörkret står tätast ses ljuset som bäst
och från stugfönstren lyktljusen strålar som mest.
Gravljusen kämpar mot höstregnets vatten,
de fladdrar som irrbloss i allhelgonanatten.




Fri vers av Yvonne
Läst 592 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2008-09-02 21:32



Bookmark and Share


  Betlehemsstjärnan VIP
Vackert och varmt. Trots mörker och begynnande kyla, så finns det ändå nåt varmt och ljust med hösten/B
2008-09-09

  Mangal VIP
Du målar en vacker bild i mitt sinne. Tack - jag tycker så mycket om hösten!
2008-09-08

  © anakreon VIP
Gillar din dikt högt och rent, men säg mig var i Sverige är det redan senhöst?!

Kan du inte återkomma med en repris, om sex veckor eller så? Jag satt på altanen och åt pytt i panna för ett par timmar sedan i en lätt vind och en skuggtemperatur på 20 grader :o)
Carl-Erik
2008-09-07

    Clown
Fint diktat, suggestivt!
2008-09-07

  Mr Lindemann VIP
Jag fröjdas invärtigt över att du släpper ifrån dig ett alster igen att gotta sig i och försjunka
2008-09-07

  Michaela Dutius
Allhelgonanatten bär en sällsam mystik på vingen...så vackert diktat
2008-09-07

    © Birgitta Wäppling VIP
Läsvärd dikt, på höstligt tema.
Roligt att du skriver igen!
2008-09-07

    Bodil Sandberg
Jag är så glad att du skriver igen min vän...tack för denna höstliga vackra repris..sparar jag att läsa om och om igen!
2008-09-05
  > Nästa text
< Föregående

Yvonne
Yvonne