Ge mej nyckeln som låser
bojan till
ångest djävulen som bara
fräckt tränger,
gripklor som spränger huden innifrån
ge mej nyckeln som öppnar,
vart är jag vart är jag på väg
orörlig,
vem är jag som en
darrande dåre,
sträcker ut handen ur mörkret
når nyckeln
i en handfull ljus,
tvingar ut honom låsa upp
bojan faller försvinner under ytan,
tidsaxeln roterar spring inte
gör honom till en vän,
han ställer sej skymmer ljuset
det är mörkt nu,
men till slut,
i alla revor sprickor, genom väggar av tid
virvlar du tillbaka,
och plötsligt hör du igen fågelsång,
främlingen på bänken du vet vem han är
nickar godmodigt,
från ett fönster hör jag jej jej jej
en beatleslåt,
och allt blir ljusare på insidan...