telefonen ringer
som om någon pratade med dem

stolarna bordet bergsrummet
den förseglade svarta porten
blickar ut över gården

flickorna springer genom hallen
någon bär ett spädbarn i en bur
kulliserna har sedan länge
växt fast i stenväggen

vattnet ligger stilla

för stilla

inkarvat i köksgolvets
är någonting på nittio
som ett förlegat nummer
antalet dagar kvar att vänta

utanför börjar det att skymma
salen är en fjättrad vaka
karm speglar sig i fönsterytan
barnen drömmer om drakar

nu rör sig vattnet

vakna

telefonen skriker
står och slår

som en eld över vatten
ljuder lurens kall