Hat
Säg ingenting,vill inget höra
vill inte känna just idag..
vill gömma mig inomhus i mitt eget mörker...
svarar inte i telefonen
vågar inte möta det sanna livet.
Jag sitter fast..
samma dag om och om igen..
alla dagar är detsamma..
jag upprepar mig...
tyst och stilla gråter jag mig till söms...
önskar att jag kunde vrida tiden tillbaka till den stunden då jag var hel...
huvudet tungt av tankar,
varje steg tar emot..
det dunkar i min kropp...
i min själ finns spår kvar av det som var..
blir jag mig själv igen?
Och spelar det någon roll om jag,
inte ler längre?
Om jag sluter mig i mig själv...
Jag känner bara hat idag