Kvinnan som jag endast känner per mail & telefon
fick ett plötsligt hysteriskt ondskefullt vansinnesutbrott
Allting var plötsligt enligt henne fel, fel och oaccepterbart

Samtidigt ringde det på dörren till min äcklga lilla lägenhet
och in störtade riktiga gangsters, äkta monster, som vi inte trodde kunde finnas, och riktade sina supervapen mot oss

Kvinnan var på deras sida, och allt gick ut på att plåga mej kroppsligen men främst själsligen. jag var inte alls rädd för att dö, men ändå ville jag så gärna få leva.

Vaknade så av att min kattvän Rasmus satt på mitt bröst och såg oroad ut.
Puhh det var bara en dröm. Eller: är en dröm endast en dröm...?