Då reste sig drömmaren upp
Det var fest hos borgmästaren. Hedersgäst var så den besökande fursten. Alla som var något var där. Ja, så även drömmaren som man tog med på nåder. Han var bjuden av det burgna folket. Drömmaren var en sådan figur som inte riktigt kunde ta vara på sig. Ja, de kände sig lite bättre till mans, då det trodde sig göra en god gärning. Då de tog med honom. Festklädda satt det i borgmästarens festsal och lätt sig väl smakas av den rikliga maten. Festsalen var väl smyckad och silver kandelaberna var nyputsade. Vid bordsändans ena ända satt borgmästaren då han var kvällens värd. På den andra sidan satt så festens gäst, fursten. Inklämd mellan gäldenären och köpmannen satt drömmaren. Mittemot drömmaren satt riddaren. Det pratades högljutt. För underhållningen stod en akrobat som gjorde avancerade kullerbyttor i luften och en danserska som åmade sig halvnaken till allmän beskådan. Alla pratade med alla under stoj och glam. Riddaren höll ett tal och ärade i den borgmästaren. Borgmästaren lät smörja kråset och tittade endast upp då och då, och nickade lite lätt åt riddaren. Ingen märkte den lilla flickan som kom in i festsalen och var på väg till sin far borgmästaren i ett ärende. Drömmaren satt med världsfrånvänd blick, tittandes in i fjärran. Det var inget ovanligt, så ingen tog någon notis om honom. På väg till sin far, mötte flickan med ens drömmarens blick. Hon stannade upp. Drömmaren reste sig från sin stol. Med klar röst ljöd han stämma genom salen. Den tystade glammet och stojet. För det var ingen som förut hade hört drömmaren höja sin stämma. Han sade" Det var jag som fick i uppdraget att påminna er om att det finns en annan verklighet. När ni var upptagna av världsliga ting och samlade på fina saker. Och även om ni tyckte att min uppenbarelse stundom var lite lätt flummig och ansvarslös, så märkte jag tydligt att ni vurmade för det pittoreska i den. Den gav er både en känsla av att själva vara välanpassade och normala och ett hemligt hopp om nåt annat. Jag visste att ni inom er bar hela gåtan och gåtans lösning. När jag rörde vid dessa strängar fick ni något drömskt i er blick och hela ert väsen liksom stannade upp. Det var i sådana stunder som ni lovprisade konsten och tyckte er se en mening med vandringen. Men dessa stunder gick fort över. I er värld var allt utom materien så väldigt flyktigt. Ni gnuggade ögonen och såg nästan lite skamsna ut, precis som om ni ertappats med stulet silver i fickorna. Ni trodde att det inträffade bara var ett sinnets spratt och ryckte kvickt i tankens tåtar igen. Det mentala bullret vevade igång och ni trodde att detta var er klarhet. i själva verket var det då, just då, som ni gick tillbaks in i dimman." Flickan som hade stannat upp bredvid drömmaren, rörde sig inte. Allt var med ens stilla. Feststämningen var som bortblåst. Borgmästaren manade på gycklaren att vara fånig och kul. Men det ville sig inte. Flickan såg in i drömmarens ögon och sade" Jag drömde en gång om en människa som du, i den drömmen var du kung. Jag vet att det du i denna världen inte är den du skall vara. Men i min värld är det du som är kung."
Prosa
(Novell)
av
Mr Lindemann
Läst 453 gånger och applåderad av 21 personer Publicerad 2008-09-12 08:25 Författaren Mr Lindemann gick bort 2012. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.
|
Nästa text
Föregående Mr Lindemann |