Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bergtagen

Du smeker mitt hjärta till tårar
vittrar min kind trasig
och lägger en filt över mina axlar

Du ler mig ur balans
tvingar mig ner på golvkuddarna
och drar mitt hjärta ur mig

Förundran i din blick
när dina läppars vibration
får mig att glömma foten jag stod på
Du ovetande om din storhet
och jag naken av förtvivlan




Fri vers av sompio
Läst 680 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-09-12 09:33



Bookmark and Share

    pladask
wow. kärlek, obalans och lite mytologi. 'bergtagen' ger hela dikten en så mycket mer intressant och intrikat nyans. och vittrorna som du smugit in så snitsigt också. vad nöjd du måste vara! det leder assosiationerna åt det lite läskiga, olycksbådande, farliga hållet. det blir spännande.
2008-10-22

  Mikael Lövkvist
Åh så vackert skrivet! Bravo. Strålande skrivet om det öppna hjärtats lust, lidelse, och kärlek.
2008-09-22

  berxper
Oj... vilken hänförelse!
Jag tappar andan.

Jag läser den på två sätt.
Kan tolkas riktigt svart...
eller med passion och förlorad kontroll...
Riktigt bra!
2008-09-14

  lou_lou
Kraftfull och vacker. Den bokmärker jag!
2008-09-14

    pladask
allt så lurigt talande. det tilltalar mig mycket.
2008-09-14
  > Nästa text
< Föregående

sompio
sompio