I trädets djupaste skugga

vandrar ensamheten

Hand i hand med falnande löv

Starkt lyser dom upp höstdagen

ett omaka par i orange

Vindarna blåser kallare

de drivs isär

Löven virvlar bort

till bäddar av skönaste vila

Ensamheten greppar tafatt

livets gång

Finner ej vad som söks

vandrar vilse



Vilse i tidens begrepp

omaka och utanför

Bortjagad

förlorad

Finner tillslut vägen

till livets eviga trädgårdar

Vandrar nu hand i hand

med livets storheter...