Havet gungar och vågorna går
en ensam kvar på stranden står
ser någon försvinna i fjärran

Vindar blåser endast bort
tillsammans blev väldigt kort
tiden isär blir mycket längre

ber till alla gudar som finns
för den tillbaka, den som jag minns
fast förändringens vindar blåser

Men havet sjunger sin egen sång
och en bön som man ber gång på gång
hörs inte alltid när gudarna har annat att göra

Tyst står en ensam man
tittar efter någon som försvann
kanske till och med han gråter

eller är det bara salta spår
efter vågorna som slår
de som inte ger något åter