Jag åkte tillsammans med en person som hette Vera Gade till Eksjö. Hon var vetgirig och vaken.

Väl i Eksjö mötes vi av kvällens värd Ronny Berk. Ronny mötte var och en som kom med en vänlighet som inte förekommer så ofta nuförtiden.

Var och en som var där bidrog med vissa delar av sin karaktär. Då vi mötte dem, kändes det som att de såg till att vi kunde känna med dem  för ett tag.  Då Bjarne kom, kände vi oss alla som estradörer. Mötet med Nattviol gjorde att vi blommade ut, och kände vårens blommor för ett slag. I å med träffen med Ewa-Britts pulserande varma hjärta, märkte vi för att tag att livet levdes lättare med hennes hjärtslag. Sofie Viktorias yrkesprofession, gjorde att alla kunde känna sig som näste svenske Pulitzer-pris vinnare. Micke Marins fryntlighet och joviala sätt, fick oss att börja tro på människan igen

Med Anders P såg vi orden förvandlas till musik, och för ett tag flög vi som flyttfåglar över Eksjös natthimmel med Gitarrens hjälp. Då Blowad med erfarenheten som kunskapskälla förmedlade att ur en Kris kan man växa. Då kände vi att vi växte utav hans ord. Maria Malms omsorg om den lilla människan, fick oss att känna oss stora för ett slag. Då Eniedel kom, insåg vi att inkännandet är ett sätt kunna förstå den andre på. Med Kristina E fick vi se att livet inte är så enkelt, men att skrivarglöd kan ge distans och livet en andra chans.

Med Anits som människa insåg vi så, att det är ur stillheten styrkan växer.

Och för en stund kände vi oss oövervinnliga i varandras sällskap

Er Lindemann