Klockan är sena timmen.

jag sitter i en busskur,
med winnerbäcks sköna raspiga röst i öronen

.....Jag hoppas på ett kort som inte lagts.....

Det är ganska folktomt på gatorna,
i ett ännu folktommare Visby.

Det är underligt hur man uppskattar saker som annars alltid finns där
såhär i de neon gula ljuset från gatlyktorna en bit bort.

en annan skönhet, en annan mening
mörkret skänker ögonen ett annat sätt att se på.

...vackert...

För ett ögonblick vänder jag huvudet mot höger och blickar upp mot himlen
en stjärna faller,
alldeles ensam men ändå tillsammans med alla andra stjärnor på himlen,
faller den ner mot marken och försvinner.

jag blundar, tar ett djupt andetag

önskar

och fortsätter vänta på bussen.