stödjer mig själv
som en berusad vän
mot köket och mot
alla sista dagar

kopplar ett varmt grepp
och kramar ut gammal luft
ur lungorna igen

vattenkranen skakar
min hand igen

en inköpslista
flera generationer gammal
flyter upp ur diskvattnet

den drunknandes dödsflämt
blir en andningsbubbla
som tar sig upp ur vågorna
och bildar en ytspänning
av livets alla skeva reflektioner

seglar sedan iväg
som en flygfisk mot djupare hav
att inte bottna i