Jag vet mycket väl att jag aldrig kommer somna i den här ställningen. Att ligga såhär kommer endast ge mig kortvarig njutning. Det kan vara behagligt i, låt säga, tre minuter ungefär.

Ja.

Nu börjar det bli obehagligt. Jag ligger fel med mitt huvud, och min hals täpps därmed igen av vad som tycks vara en robust, barsk mans ena tumme. Säkert en ryss. Då jag ligger som om jag med min kropp försöker efterlikna ett R med höger knä upplyft närmare bröstkorgen börjar det göra ont i sidan. Ryssen borrar in sitt knä där. Dessutom infinner sig en krampaktig smärta i höger hålfot. Ryssen klämmer åt runt min fot och verkligen njuter av att se mig plågas.

Sömn. För tillfället är du min ovän. Du brukar vara god mot mig. Du brukar omfamna mig och välkomna mig i dina färgstarka landskap med blomstrande träd och porlande vattendrag.

Men inte inatt. Inatt är du inte min vän, inte ens en kamrat eller ens kollega. Istället skickar du en brutal, grov och ivrigt sadistisk ryss på mig - varför?

Klockan är nu 03:17 och efter timmar av fruktlösa försök att somna i extravaganta ställningar, som min kropp uppenbarligen inte är avsedd att befinna sig i, inser jag orsaken till mitt dilemma. Min kropp har anpassat sig efter en kvinna. En kvinna som skulpterat mig, omformat mig till sin nalle och kastat förvirrande besvärjelser över mig. Utan henne i mina armar blir ryssen en sorts återkommande, plågsam påminnelse om vad jag går miste om. En timmes bussresa härifrån finns en varm säng och en varm kropp som gärna låter mig göra sällskap. Nej, en timmes bussresa härifrån finns en tropisk fristad med en underskön nymf endast avsedd för mig. Kring denna oas härjar ett sibiriskt klimat och tusentals arga ryssar som vill se mig lida och erfara ångestfyllda situationer.

Kanske alla dessa ryssar låter mig sova om jag tar mig en runk.

(slut)