Ständigt nervös över tanken att lämna landet längtar jag efter förlorade tider, konstiga och inspirerande klädnader som skulle göra livet till en evig, förstaklassig maskerad;
de som vill lämna mig kan så göra, om jag får fråga först - varför?

Det är precis som en perfekt dag - stor plym i stor hatt, gammalrosa och vinrött, 1700talsklänningar med trånga liv, är det du?
Fångad mellan smärtan och lusten, den förändrade tiden, de gamla kläderna, de nya; en blandning verkar alltid passa bäst in under dina fingertoppar