Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett simpelt klargörande och klockan slår sex



Ni förstår, jag har hittat något
Något jag trodde gått förlorat
Rättare sagt
Inte kunde minnas
Men en ögonkast på den blanka ytan och jag mindes

Kom ihåg!
Såg allt igen!
Som att se en film du en en gång älskat dig till döds för!
Som att hitta hem igen!


Jag som aldrig mindes någonting längre

Men här står du likväl
Min ungdoms syster
Lika storögd som jag
Samma uttryckslösa mun
och
Samma täcke av plast

Jag har lagt ett skydd över Delethee
och tagit henne från min värld, mitt liv
Gömt undan henne och kastat damm på henne
Fyllt ut tomrummet efter henne med dessa evinnerliga bekymmer

Hur skulle jag kunna veta att just igår
av alla dessa dagar
skulle hon stå där i spegeln
som mången gång förut
låta leendet fladdra till
och fråga var jag varit?

(Delethee, med dina rosa peruk i pageklippning och långa ögonfransar, säg minns du? Kommer du ihåg att ingen någonsin kunde tävla med oss och att vi var varandras enda räddning? Delethee, minns du? Finns det kvar i ditt medvetande, hur jag dyrkade allt du var och du låt mig hållas? Att vi litade på varandra såsom vi aldrig litat på andra förut, och aldrig någonsin kommer? Mig, din syster, ditt andra jag.)

... Har lättat på på skyddet, blåst bort silverglittret och släppt ut Delethee




Fri vers av Delethee
Läst 463 gånger
Publicerad 2008-09-19 18:29



Bookmark and Share


    baruk
T är inte alltför ofta man hittar begåvningar av Din kaliber! Men det händer, som nu!
2009-04-13
  > Nästa text
< Föregående

Delethee