Omedvetet vetande i vätan av tårar
djupet av svärtor som hånar

Krypande längst svettig hud
vrålande ändå utan ljud

Rött ljus i alla dessa rus
hindrade ivrigt vetskap att komma ut

Detornera i min mun
tom stum och dum

Slumpartat liv utan ro eller rast
dessa dammar som brast
flykter i all hast och alla tvära kast

Obegripliga universum travade på varann
Sammafallande i allt jag inte vill eller kan

En omöjligheten i att fortsätta förneka till sist
det jag ändå alltid vetat i varje ögonblick

----

Nu så långt senare - inte helt lätt
kanske hade det funnits ett annat sätt
att leva med denna så kallade defekt


09.06.11 LR - redigerar juni 2025